Så var det dags för tredje boken i Carrigers Parasollprotektorat som Styxx var snälla att skicka till mig. I Hemlös beger sig Alexia och några bekanta personer i form av Madame Lefoux och Alexias alltmer potente butler Floote ut på en resa i Europa för att lösa barnbesväret som Alexia råkat ut för. Som vanligt är det någon som vill döda henne och till råga på allt försvinner hennes enda livlina och bästa vän Lord Akeldama.
Hemlös är lite annorlunda från de två föregående böckerna. Det är mer action, en hel del handgemäng och man får även följa Professor Randolph Lyall lite mer, han har ju varit POV i de tidigare böckerna också men då har det mest varit för att fylla ut huvudhandlingen med Alexia och Lord Maccon. I den här boken är det två parallella handlingar, som givetvis är sammankopplade, den med Alexia utomlands och den med Prof. Lyall i London och hur mycket jag än gillar Alexia och hennes rappa sätt och förmåga att ta all dramatik med en handviftning så är det just i den här boken nästan roligare att följa Prof. Lyall och alla händelser i London. I Hemlös känns det som om handlingen skruvats upp ett snäpp och man känner att ett klimax är på väg i följande böcker. Det kanske inte händer jättemycket egentligen men nog är det som händer både spännande och roligt att läsa.
Carriger levererar i vanlig ordning ett snabbt och komiskt språk som gör att jag fnissar till var och varannan minut när jag läser och boken är fullproppad med steampunk-rekvisita och vetenskapsreferenser, något som den naturvetare jag är gillar skarpt.
Precis som föregående böcker introduceras även i Hemlös en hög med nya personer, en exentrisk tysk professor och en cynisk tempelriddare för att nämna några. Jag hoppas att Carriger fortsätter i samma stil för då kommer Parasollprotektoratet ha en stående hedersplats i bokhyllan.
Hemlös är lite annorlunda från de två föregående böckerna. Det är mer action, en hel del handgemäng och man får även följa Professor Randolph Lyall lite mer, han har ju varit POV i de tidigare böckerna också men då har det mest varit för att fylla ut huvudhandlingen med Alexia och Lord Maccon. I den här boken är det två parallella handlingar, som givetvis är sammankopplade, den med Alexia utomlands och den med Prof. Lyall i London och hur mycket jag än gillar Alexia och hennes rappa sätt och förmåga att ta all dramatik med en handviftning så är det just i den här boken nästan roligare att följa Prof. Lyall och alla händelser i London. I Hemlös känns det som om handlingen skruvats upp ett snäpp och man känner att ett klimax är på väg i följande böcker. Det kanske inte händer jättemycket egentligen men nog är det som händer både spännande och roligt att läsa.
Carriger levererar i vanlig ordning ett snabbt och komiskt språk som gör att jag fnissar till var och varannan minut när jag läser och boken är fullproppad med steampunk-rekvisita och vetenskapsreferenser, något som den naturvetare jag är gillar skarpt.
Precis som föregående böcker introduceras även i Hemlös en hög med nya personer, en exentrisk tysk professor och en cynisk tempelriddare för att nämna några. Jag hoppas att Carriger fortsätter i samma stil för då kommer Parasollprotektoratet ha en stående hedersplats i bokhyllan.
Sedermera är det också väldigt roligt att läsa om Ivy Hisselpennys reaktion på att italienarna dricker kaffe. Kaffe! Ve och fasa! Och så skickar hon med sin väninna en påse med te. Jag önskar jag också fick en påse med gott te med mig varje gång jag reser!
Allt som allt, Hemlös fortsätter i samma stil som tidigare böcker och håller fanan högt även om boken ändå är lite annorlunda mot de förra. Carriger löser också eventuella upprepningar genom att byta ut London mot kontinenten och räddar på så vis upp serien som annars hade kunnat bli lite likartad. Jag ser fram emot resterande delar!
